TILL MIN ÄLSKADE MORFAR

 
Hej morfar,
Det är Lovisa, Visan du vet. Jag vet inte riktigt om du hör mig, men jag hoppas innerligt att du gör det. Jag vill bara säga några saker. Sådant jag inte hann säga eller aldrig sa tillräckligt många gånger innan det var för sent.
 
Du, morfar, kommer alltid förknippas med godhet för mig. Jag har aldrig träffat någon som är så genomsnäll som du var. Du ville alltid alla väl och kunde inte ens göra en fluga förnär. Ditt hjärta var stort och du delade med dig av det till allt levande – människor, djur som växter. Din och mormors trädgård var (är) alltid så fin med alla färgglada blommor och inte minst alla fågelholkar och fågelbord som du själv tillverkade i din snickarbod (även den egentillverkad) med egna små uppfinningsrika detaljer. Ja, du var världens djurvän! Alla djur kände ditt lugn och ville gärna komma fram till dig och kela. Jag minns så väl en av alla gånger vi var vid Glommen och du skulle fiska. (En liten parentes till er som inte kände morfar: Om han fick napp när han fiskade så var han väldigt noga med att direkt släppa tillbaka fisken i vattnet igen. Det är alltså den djurvänsnivån vi pratar om!) Just denna sommardagen var det en hund som skällde på varenda människa som passerade, utom när du gick förbi. Du hade ett magiskt lugn över dig!
 
Många av mina favoritminnen med dig morfar kommer från alla mina barndomssomrar som vi tillbringade tillsammans i torpet. Där fick du verkligen vara i ditt esse! Ute på landet, nära till naturen och ditt finfina trädgårdsland. Åh, vad mycket roligt vi har hittat på där! Tack för alla oräkneliga gånger vi har suttit på ljugarbänken och tittat ut över åkrarna, för kvällarna då vi fick låna din kikare för att kunna se rådjuren nere vid mossen, för alla sena kvällar jag fick hjälpa dig med dina korsord, för alla gånger du hämtade stegen för att kunna nå de allra finaste körsbären, för alla gånger du tagit upp och ner hängmattan, för alla potatisar du odlat och suttit på din pall och skalat ute i trädgården, för den sommaren du hittade små igelkottsungar som fastnat i lera och du därmed badade dem och torkade rent och matade dem. Listan kan göras ännu längre... Somrarna i torpet var helt idylliska och mycket är tack vare din förtjänst!
 
Du har då alltid funntis där och ställt upp för oss – i vått och torrt! Jag vet inte hur många gånger du har skjutsat mig och mina syskon i din röda clio. Du ställde alltid upp oavsett situation, plats och tidpunkt. Det kommer jag aldrig att kunna tacka dig tillräckligt för! Morfar, du var och kommer förbli godheten själv! Bilden på ditt mysiga leende kommer för alltid finnas med mig!
 
Morfar, jag älskar dig – för alltid!
 
Din Visan ♥

<3

 
♥♥♥
 
En helt vanlig fredagseftermiddag blev helt plötsligt en mardrömsfredag. Fredagsmyset byttes ut mot fredagsterror. En lastbil kör i ilfart mitt i Stockholms centrum som med största sannolikhet har som syfte att göra så mycket skada det går för så många människor som möjligt. Människor som du och jag, helt vanliga människor. Detta har tyvärr blivit en fasansfull verklighet i många delar av Europa den senaste tiden och många menar att det bara var en tidsfråga innan något liknande skulle ske i vårt land. Många ställer sig frågan om man hade förberett sig tillräckligt på att något sådant här skulle kunna inträffa? Men kan man verkligen förbereda sig tillräckligt? Vad är det för värld vi lever i om man ska gå runt och känna oro för att något fruktansvärt som detta ska ske? Frågorna är många men det är viktigt att komma ihåg att de som bestämmer sig för att uträtta ett sådant här brott är enstaka människor jämfört med den största massan- vi andra. De kommer aldrig någonsin att vinna. A L D R I G. Det tycker jag vi har fått se bra exempel på den här helgen med tanke på hur exemplariskt polisen, sjukvården och räddningstjänsten har skött sina jobb. Och inte minst de privatpersoner som har visat sådant prov på medmänsklighet och solidaritet. Att sådana faktorer som hur man ser ut, vart man kommer ifrån, hur man är som person, vilket kön man har inte har spelat någon roll överhuvudtaget- något jag önskar aldrig någonsin mer kommer att spela någon roll. Att så många har erbjudit en hjälpande hand mitt i den katastrofala händelsen, tröstat, kramat, pratat, visat med gester, öppnat upp sina hem för dem som behöver någonstans att ta vägen. På så vis har terroristerna och dess sympatisörer fått en käftsmäll rakt i ansiktet. Detta bevisar att den stora massan har bestämt sig- de enstaka människorna, terroristerna, kommer aldrig att vinna. Tillsammans, solidariskt är hur man går vidare ur en sådan här situation. Låt oss göra vårt yttersta för att det ska hålla i sig.
 
Ikväll ska jag tillsammans med mina underbara körkompisar sjunga tillsammans med Thomas Di Leva. Det känns extra bra att kunna sjunga en helg som denna. Musik är ju ett sådant starkt känslovapen som förenar människor och med tanke på vilken repertoar som står på schemat under kvällens konsert känns det som att vi kommer att kunna förmedla en känsla av hopp och kärlek. Det här gör vi just som de som befunnit sig i Stockholm de här dagarna– tillsammans!
 
♥♥♥

DUBBELT FIRAD

 
I helgen har jag firat mina 22 levnadsår dubbelt upp! I fredags var familjen samt min kusin och hennes familj här på lite födelsedagsfirande i fredagsmystappning och igår firades både jag och Jenny (som också har fyllt år i veckan) av tjejgänget. – Dock saknade vi dig Jossan, utan dig är vi inte kompletta! ♥ – Det har med andra ord varit en kalasbra helg där jag har umgåtts med mina nära och kära! Känner mig otroligt lycklig lottad över att ha er i mitt liv!
 
Tack för alla gratulationer under helgen!

ATT VÅGA

 
"Att våga", tänk vilka stora ord de egentligen är när man tänker efter. Att våga är en del av livet, men det är allt annat än lätt. Jag har så länge jag kan minnas alltid varit ganska försiktig av mig, alltid tänkt väldigt mycket innan jag har gjort någonting. Detta på gott och ont naturligtivis. För om man inte utmanar sig själv emellanåt, hur ska man då kunna utvecklas som människa och lära känna sig själv? Periodvis kan jag trycka ner mig själv utan att egentligen ha någon anledning eller förklaring till varför. Dessa perioder kan hålla i sig i dagar, i veckor fast det natuligtvis kan pendla lite fram och tillbaka under tiden. Ens självbild är ju en färskvara som man bör arbeta med hela tiden och ens största fiende är en själv, inte sant? Att våga känna efter och försöka hitta kärnan (ibland kärnorna) i problemet och ta upp det till ytan är ju en utmaning i sig, men otroligt nyttigt att göra. Förut höll jag allt inom mig och hade väldigt svårt att öppna upp mig. Och visst, jag ljuger om jag säger att det fortfarande inte är så men inte i samma mängd. Jag kan fortfarande ha svårt att erkänna för mig själv hur jag mår innerst inne och när jag mår dåligt håller jag det mycket för mig själv. Tankar som jag vill inte vara till besvär, poppar upp i huvudet och jag håller tillbaka. Men om man inte erkänner det för sig själv, hur ska då någon annan veta? Jag måste ändå säga att jag har blivit mycket bättre på att dela med mig, inse att det finns någon som lyssnar på mig, låter mig bli sedd och låter mig vara den jag är, jämfört med för bara ett par år sedan. (Se bara nu när jag skriver av mig på the world wide web... ;) )
 
I slutet av hösten befann jag mig i en sådan där period, då jag höll mycket inom mig. Även om jag var omringad av personer som känner mig utan- och innantill, människor som jag trivs med och får mig att må bra, kunde jag ändå emellanåt känna mig så otroligt ensam. Det kan kännas som om man är fångad i sina egna tankar. Hjärnan arbetar för fullt hela tiden och ständigt söker den efter fel och brister. Det är ju oftast mycket lättare att hitta dem hos sig själv än hos andra, det tror jag de flesta kan känna igen sig i. Mitt i denna något nedstämda period fick jag syn på ett otroligt roligt projekt när jag scrollade igenom mina sociala medier. Ett projekt som kallades för KEB17 och där Ung Diabetes var de som hade kommit på denna fantastiska idé. KEB17 innebär att 30 deltagare med diabetes tillsammans ska bestiga Kebnekaise till sommaren, samla in pengar till diabetesforskning, kunna bidra till att barn och unga i utvecklingsländer ska få tillgång till insulin och andra livsnödvändiga diabeteshjälpmedel och framförallt visa att man är större än sina toppar och dalar- trots en sjukdom som består av just det. Här snackar vi utmaning, tänkte jag. Efter att jag hade fått nys om detta kunde jag inte riktigt släppa tanken på att tänk om man skulle söka? Men så är jag ingen äventyrsmänniska och så var det ju det där med att våga. Skulle jag ens våga skicka in en ansökan? Tankarna for fram och tillbaka, som vanligt i mitt huvud, men tillslut efter många om och men skrev jag ner några rader och skickade in en ansökan två veckor innan jul. Sedan gick veckorna och till slut fick jag höra att det var över 100 (!) sökande och då hade jag näst intill gett upp hoppet. Men så kom det där samtalet i slutet av januari, att de ville ha med mig på detta äventyr! Vilken chans att få känna gemenskap i sin sjukdom! Snacka om en boost och jag lät nog väldigt förvånad när jag förstod vad de hade sagt. Här blev det en tydlig vändpunkt för mig. Jag började ta stora steg tillbaka från min tillfälliga svacka och kände att detta var jag så värd. Att erkänna just det för mig själv, är ingen vardagsmat för mig som ni kanske har förstått. Så just nu lever jag mitt i min största utmaning hittills, dels fysiskt men också psykiskt, Jag ska ge mig tusan på att klara detta och det för min egen skull! Det är jag värd!
 
Att våga är allt annat än lätt, men jag gjorde det. Jag vågade.

UTE I NATUREN

 
Efter att ha varit hemma större delen av veckan med feber, var det extraskönt att kunna dra på sig träningskläderna igår och ge sig ut på en långpromenad i det fina vårvädret. Igår hade jag finfint sällskap i form av Amanda och vi tog oss till Rya Åsar, så veckans backträning blev gjord minst sagt... ;) Det var så skönt att mötas av vårsolens strålar att vi bara gick på så det slutade med att vi gick ca 1,5 mil. Ja, med en fin vän och ett strålande vårväder går tiden fort helt enkelt.
 
Vi har fått ett träningsschema att följa vecka för vecka fram till augusti då det är dags att bestiga Kebnekaise. Det är framförallt mycket konditionsträning i form av jogg, intervaller och backträning som står på schemat. Så nu hoppas jag att jag får hålla mig frisk och kry så jag kan träna på som vanligt. Oj, vad jag är träningspepp nu alltså! 

LONG TIME NO SEE

 
Ja, det var inte igår direkt man satte sig och skrev ett blogginlägg. Så vad har hänt sen senast? Ja, otroligt mycket såklart eftersom det var ett halvår sedan jag uppdaterade senast, så jag tänker inte gå in något närmare på det. Anledningen till att jag sitter här och trycker på tangenterna igen är att jag har saknat skrivandet. Saknat känslan av att sätta mig med datorn i knät och skriva av mig. Jag har ju alltid gillat att skriva men det har inte blivit så mycket av den varan på senaste tiden. Kanske behövde jag en paus för att hitta tillbaka igen, få inspiration och lust att göra detta igen. Just nu är min stora inspirationskälla ett projekt som kallas för KEB17. Detta är ett projekt som Ung Diabetes anordnar och går ut på att 30 deltagare med diabetes ska bestiga Kebnekaise i augusti. Jag hade turen att bli en av dessa 30 deltagare! Det trodde jag aldrig när jag fick höra att det var över 100 personer som hade sökt, så gissa om jag blev positiv överraskad när jag fick ett telefonsamtal om dessa glada nyheter. Så ett återkommande tema på bloggen den här våren kommer naturligtvis vara resan till Kebnekaise, för det är så mycket mer än att bestiga ett berg. Men mer om detta vid senare tillfällen helt enkelt. 
 
Om jag känner mig själv rätt kommer det bli andra inlägg om helt andra saker med. Det är ju just det som är själva tjusningen med att blogga! Det jag kommer skriva om kan vara något som jag har funderat på under en längre tid eller helt enkelt något som bara poppar upp i huvudet för stunden. Jag vill inte sätta mig själv i något fack, utan jag låter inspirationen och viljan styra vad det är jag kommer att uppdatera bloggen med. Ibland kommer det vara täta uppdateringar och ibland blir det desto längre tid mellan inläggen. Men det är ju precis så som livet är, tänker jag. Jag är hur som helst riktigt taggad på att sätta mig bakom datorn och dela med mig av mina tankar igen. Hoppas ni vill följa med mig på denna bloggresa!

PREMIÄRDAGS

 
I helgen var det äntligen dags för premiär för Sugar– I hetaste laget! Efter att ha slitit i ett halvår med repliker, danssteg, stämmor, rekvisita, kläder och dekor var det dags att visa upp vår tolkning av denna underbara musikal. Och vilket mottagande vi fick– stående ovationer från publiken och en fantastisk fin recension i BT. Jag är så stolt över alla i min stora musikalfamilj!♥
 
Nu fortsätter vi att underhålla hela hösten! Biljetter och info hittar ni HÄR!
 
 

PERFEKT SYSSELSÄTTNING FÖR EN REGNIG DAG

 
Vad man ska hitta på en regnig torsdag? Ta en fika på Viskan och gå på bio med två fina vänner såklart. Vi var och såg Legenden om Tarzan. Jag brukar inte gilla action-/äventyrsfilmer så värst mycket, men denna var otroligt välgjord så helt klart sevärd! Tack Jenny och Amanda för en mysig eftermiddag och kväll!♥

SEMESTER

 
I fredags gick jag på efterlängtad semester! I hela fyra veckor ska jag få vara ledig och bara vara. Ja, jag har inga större planer utan tar dagen lite som den kommer- precis vad jag behöver! Återhämtning och energipåfyllning inför hösten står högst upp på prioriteringslistan. Och vem vet, kanske ett och annat inlägg dyker upp här, det brukar ju bli ett uppsving på blogginläggen under sommarledigheten... ;)
Hur som helst, nu ska jag njuta till max av dessa veckor!

HÄRLIGA LÖRDAG

 
Vilken härlig lördag jag hade igår! Vädret visade sig från sin bästa sida så det blev lite häng på stan med en mycket efterlängtad vän. Det var på tok för längesedan jag och Sofia sågs, det är det där livspusslandet som ställer till det allt för ofta... Men nu kunde vi äntligen träffas och snacka av oss lite grann! Det blev en pastalunch på Sapori och en svalkande frapino i stadsparken. På kvällen åkte jag hem till mamma och pappa för en myskväll med familjen. Ellinor kom nämligen hem från Lund igår för att stanna i Borran hela sommaren! Hur underbart?! Så detta firades med kvällsmat på altanen. En helt perfekt lördag i mina ögon, med familjen och min bästa vän!

21

 
I torsdags fyllde jag år! Jag hade en bra dag som startade tidigt då jag började jobbet vid 7, musikalrep på kvällen och sedan kvällsmat med familjen och födelsedagstårta som är nästintill obligatoriskt ju... ;) En väldigt fin dag med andra ord! Igårkväll blev det ytterligare firande med finfina vänner då även Jenny fyllt år i veckan. Det blev en mysig och rolig kväll då vi först hängde lite hemma hos mig och senare på kvällen gick vi och åt på Pinchos. Väldigt god mat var det och sällskapet var i världsklass! 
 
Tack för alla gratulationer jag har fått under min 21:a födelsedag! Jag är så otroligt tacksam över att ha så fina människor i mitt liv! TACK!♥

HAPPY EASTER

 
Hoppas ni har en riktig fin påsk allesammans!

BRA START PÅ VECKAN

 
Måndag och ny vecka igen. Idag jobbade jag bara till halv tolv så har varit ledig hela eftermiddagen. Så jobbar jag varannan måndag – om jag gillar det? Jajemen! Tidigare idag var jag och kollade/fotade av mina ögon på lasarettet. Ögonen och synen kan nämligen påverkas av diabetesen så därför går jag på regelbundna kontroller även där. Ja, det är som sagt mycket att tänka på när det kommer till diabetes typ 1... Hur som helst gick det bra, så nu behöver jag inte gå till ögonmottagningen på ett år. På grund av ögondropparna har jag nu gått runt med stora pupiller och solglasögon inomhus hela eftermiddagen (då man blir oerhört ljuskänslig efteråt) och känt mig allmänt cool... ;) När jag inte såg så suddigt längre satte jag mig och målade lite med musik i bakgrunden. Avkopplande var ordet!
 
Om en dryg timme kommer Ellinor hem från Lund och stannar hela veckan! Yay! Så ikväll blir det en massa syskonmys med henne och Jonatan som även han kommer hit. En bra start på veckan minst sagt!

EN VANLIG TORSDAG I MARS



Idag har varit en sådan där helt vanlig torsdag. Ibland är det så skönt att bara vara i den vanliga vardagen och idag är just en sådan dag. Jag jobbade 7-16 och sedan begav jag mig hemåt. Just nu är jag så otroligt glad över att jag mår bättre än vad jag har gjort på väldigt länge. Den där influensan som jag hade för drygt en månad sedan satte sina spår minst sagt och jag har känt mig hängig och otroligt trött i flera veckor, men nu har det äntligen vänt! Blodsockret har pendlat väldigt mycket de senaste månaderna, men den här veckan har det efter mycket om och men velat samarbeta med min hälsa och vilja. Ni anar inte vad detta gör mig lättad! Jag har nämligen sovit väldigt dåligt den senaste tiden på grund av att blodsockret har gjort lite som det vill under natten, vilket har gjort att jag har fått ställa alarm flertalet gånger under en natt för att kolla av blodsockret extra. Så antal timmar sömn under en natt har varit lätträknade... Men nu känner jag mig pigg och (jag vågar knappt säga det) kry och hoppas på en frisk vår! Nu får det banne mig räcka med sjukdomar... 

Ikväll sitter jag och övar lite körstämmor. Det är något som jag tycker är otroligt skönt och avslappnande att göra så här en torsdagkväll. Att bara njuta av lugnet i vardagen! Mer sådant tack!

SÖNDAGSTIPS

 
 
Har ni en sådan där typisk slö-söndag? Då tycker jag verkligen att ni ska passa på att kika in min finfina vän Sofias youtubekanal, som hon startade i början av året. Framförallt delar hon med sig av sminktips då hon är grymt duktig och inspirerande när det kommer till det! Hon är precis så där underbar och bjuder på sig själv i sina videos som hon är i verkligheten. Så kika nu in och ge henne all kärlek och pepp ni har- det är hon värd!♥

DET GÅR I ALLA FALL ÅT RÄTT HÅLL

Eftersom detta inte kommer att bli ett av mina gladaste inlägg, bjussar jag på ett leende i bildform.
 
Hela förra veckan var jag hemma från jobbet med feber, dunderförkylning och allt vad det innebär. Dessutom, som i stort sätt varje gång jag har en infektion i kroppen, har blodsockret stigit fort som bara den och varit svårt att få ner. Frustration är bara förnamnet. Kroppen kräver mer insulin när man är sjuk, speciellt vid feber, och man kan ibland behöva dubbla doserna på det korttidsverkande (måltids-) insulinet. Trots extra insulindoser och flertalet alarm under natten för att skanna av blodsockret extra har det varit kämpigt att få ner det där blodsockret. Höga blodsockervärden blir man trött av i vanliga fall och när man redan är trött av förkylningen så slipper man gärna diabeteströttheten minst sagt... Jag har knappt orkat röra på mig och de antal gånger jag faktiskt har rört på mig är lätträknade. I fredags satte jag upp målet att gå och handla för att få lite frisk luft och jo kylskåpet behövdes fyllas på med. När jag kom hem somnade jag. Ja, mina krafter den dagen tog slut rätt snabbt. Jag är fortfarande hängig och trött, om än 10 gånger piggare som för en vecka sedan, och idag har jag haft feber igen efter att ha varit feberfri ett par dagar. Var det någon som sa att det var influensatider? Gissa om jag har bestämt mig för att ta det där influensavaccinet nästa år?! Jo, men så att... Idag gick jag i alla fall till vårdcentralen och fick ett läkarintyg som gör att jag är sjukskriven den här veckan med. Nu är det återhämtning som gäller och samla krafter så att jag snart är tillbaka som vanligt igen. Men precis som rubriken säger går det åt rätt håll, sakta men säkert.

ALLA DESSA JULBESTYR

 
3 dagar kvar till julafton. Ja, det är något magiskt med denna tiden! Jag är en julälskare på alla dess vis – det är ju helt klart den mysigaste tiden på året! MEN, alla dessa julbestyr... Det är så mycket man både vill och borde hinna med, men tiden räcker inte riktigt till. Välkommen till vuxenlivet, Lovisa! Jo man tackar ja... Jag har knappt hunnit med hälften av det jag ville innan julen. Men ärligt talat, vad spelar det egentligen för roll? Det blir ju jul ändå! Försök att tänka på det mitt i julstressen. Nej, nu tar jag istället och går och lägger mig och tar mig tid för lite återhämtning, som är ack så viktigt i dessa stunder. Julklapparna är i alla fall inhandlade och det med rim till (ja ni läste rätt) – det ni! 
Natti natti!

JUST AN ORDINERY MONDAY



Och så var det måndag igen... Det har varit en sådan där typisk måndag för min del. Jag börjar alltid tidigt på måndagar så går hemifrån 6:15 till jobbet. Lite extra måndagstrött har jag varit idag med tanke på att jag kom hem igår strax innan midnatt eftersom hemresan från Lund inte gick enligt tidsplanen. Nu är jag nyss hemkommen efter att ha avslutat den långa dagen hos frisören. Oerhört nöjd med min nya frisyr må jag då säga! Känns skönt och väldigt fräscht att ha kapat av några centimeter. Nu ska jag gå och handla och sedan väntar disken på mig. Jo det där sistnämnda är jag oerhört duktig på att skjuta upp minst sagt... ;)

FÖRSTA ADVENT



Äntligen är det adventstid! Kanske årets mysigaste tid?! Själv skulle jag ha varit med på en konsert idag men min hals krånglar med mig. Vaknade av att jag inte kunde prata överhuvudtaget så jag fick sitta och lyssna istället. Oerhört fint var det hur som helst!

Igår hade vi sista föreställningen av Oliver och jag fick mima mig igenom den, men vilken underbar tid det har varit! Tänk så många timmar vi har lagt ner både i replokalen och på scenen! Vi har i stort sett träffats varje vecka sedan i april, så visst kommer det kännas lite tomt... Jag tar med mig många fina minnen från detta härliga gäng!

Nu blir det sista avsnittet av Bron. Spännande!

FULLT UPP

En typisk novemberbild. Te och regn– en rätt så mysig kombo om man befinner sig på rätt sida av fönstret...
 
Den här veckan har jag haft fullt upp. Det har varit långa arbetsdagar, APT, kör, hälsat på farmor och farfar samt två föreställningar. Ja, bloggen har liksom inte hunnits med... Idag vaknade jag även med huvudvärk. Troligtvis på grund av en känning jag hade igårkväll. Ibland blir man påmind om det även dagen där på, oftast med huvudvärk... Nu börjar dock huvudvärken lätta något men det blir ändå en lugn söndag. En söndag som spenderas i soffan och titta på film låter ju rätt så okej faktiskt. Perfekt uppladdning och återhämtning innan vi går in i en ny fullspäckad vecka!

Tidigare inlägg
RSS 2.0