TILL MIN ÄLSKADE MORFAR

 
Hej morfar,
Det är Lovisa, Visan du vet. Jag vet inte riktigt om du hör mig, men jag hoppas innerligt att du gör det. Jag vill bara säga några saker. Sådant jag inte hann säga eller aldrig sa tillräckligt många gånger innan det var för sent.
 
Du, morfar, kommer alltid förknippas med godhet för mig. Jag har aldrig träffat någon som är så genomsnäll som du var. Du ville alltid alla väl och kunde inte ens göra en fluga förnär. Ditt hjärta var stort och du delade med dig av det till allt levande – människor, djur som växter. Din och mormors trädgård var (är) alltid så fin med alla färgglada blommor och inte minst alla fågelholkar och fågelbord som du själv tillverkade i din snickarbod (även den egentillverkad) med egna små uppfinningsrika detaljer. Ja, du var världens djurvän! Alla djur kände ditt lugn och ville gärna komma fram till dig och kela. Jag minns så väl en av alla gånger vi var vid Glommen och du skulle fiska. (En liten parentes till er som inte kände morfar: Om han fick napp när han fiskade så var han väldigt noga med att direkt släppa tillbaka fisken i vattnet igen. Det är alltså den djurvänsnivån vi pratar om!) Just denna sommardagen var det en hund som skällde på varenda människa som passerade, utom när du gick förbi. Du hade ett magiskt lugn över dig!
 
Många av mina favoritminnen med dig morfar kommer från alla mina barndomssomrar som vi tillbringade tillsammans i torpet. Där fick du verkligen vara i ditt esse! Ute på landet, nära till naturen och ditt finfina trädgårdsland. Åh, vad mycket roligt vi har hittat på där! Tack för alla oräkneliga gånger vi har suttit på ljugarbänken och tittat ut över åkrarna, för kvällarna då vi fick låna din kikare för att kunna se rådjuren nere vid mossen, för alla sena kvällar jag fick hjälpa dig med dina korsord, för alla gånger du hämtade stegen för att kunna nå de allra finaste körsbären, för alla gånger du tagit upp och ner hängmattan, för alla potatisar du odlat och suttit på din pall och skalat ute i trädgården, för den sommaren du hittade små igelkottsungar som fastnat i lera och du därmed badade dem och torkade rent och matade dem. Listan kan göras ännu längre... Somrarna i torpet var helt idylliska och mycket är tack vare din förtjänst!
 
Du har då alltid funntis där och ställt upp för oss – i vått och torrt! Jag vet inte hur många gånger du har skjutsat mig och mina syskon i din röda clio. Du ställde alltid upp oavsett situation, plats och tidpunkt. Det kommer jag aldrig att kunna tacka dig tillräckligt för! Morfar, du var och kommer förbli godheten själv! Bilden på ditt mysiga leende kommer för alltid finnas med mig!
 
Morfar, jag älskar dig – för alltid!
 
Din Visan ♥

RSS 2.0