SENSORBYTE

 
Varannan lördag byter jag sensor och idag var det dags att sätta en ny. Nedan får ni se hur det går till, steg-för-steg. 
 
 
Först och främst är det viktigt att tvätta rent huden där man väljer att sätta sensorn med en desinfektionsservett. Varje gång jag ska applicera en ny libresensor byter jag arm och placering, då detta är skonsammare för huden eftersom man på så sätt undviker att få små bulor som man annars kan få om man sticker sig på samma ställe upprepande gånger.
 
 
När man valt och rengjort placeringsstället av sensorn ska man sätta ihop själva sensorn med applikatorn...
 
 
... och så här ser det ut när det är gjort.
 
 
 Applikatorn innehåller en nål som man sedan använder sig av när man ska sticka och sätta fast sensorn på armen. Så nu är alltså sensorn i den gråa applikatorn ovan. När man ska sätta fast den nya blodsockermätaren trycker man applikatorn mot armen och då kommer nålen (som nu sitter i mitten av sensorn) ner i huden och man hör ett "klickljud" som betyder att sensorn är på plats. Nu drar man försiktigt bort den gråa applikatorn och då följer nålen med ut från huden. Kvar är den vita runda blodsockermätaren (som sitter fast med en sorts dubbelhäftande tejp) som med hjälp av ett litet rör kan scanna av blodsockret kontinuerligt. Rätt coolt om ni frågar mig!
 
 
Det tar sedan en timme för den nya sensorn att ställa in sig, men...
 
 
... sedan räcker den i 14 dagar innan det är dags att byta ut den mot en ny blodsockermätare.
 
Jag är så otroligt tacksam över att få leva i ett land där det finns tillgång till sådana här fantastiska diabeteshjälpmedel. Trots att jag lever med en kronisk och allvarlig sjukdom har jag turen att kunna få dem allra bästa tänksamma förutsättningar till att kunna leva ett så vanligt liv som möjligt. Detta tack vare tillgång till olika insulinsorter och hjälpmedel och att jag dessutom har turen att kunna få vård och tips från en diabetessköterska på en diabetesmottagning. Med andra ord, en avdelning på sjukhuset som enbart arbetar med diabetespatienter och diabetesvård. Tyvärr ser det annorlunda ut i andra delar av världen. Jag hade turen att som diabetiker födas i rätt del av världen, men i många utvecklingsländer är en diabetesdiagnos en dödsdom. Just därför att tillgängligheten till insulin och andra livsnödvändiga diabeteshjälpmedel är väldigt begränsade. Det är viktigt att komma ihåg att insulin är inget botemedel, utan ett livsuppehållande medel för diabetiker, utan insulin dör man. 
 
Insamlingen under projekt KEB17 är i full gång och alla intänkter delas lika mellan Diabetesfonden och Life for a Child. Life for a Child arbetar med att unga diabetiker i utvecklingsländer ska få tillgång till blodsockermätare och insulin och på så sätt minska dödssiffran på dem som dör i följderna av diabetes. Vill du se till så att barn och ungdomar världen över ska kunna leva ett liv trots diabetes, tycker jag att du ska kika in på insamlingssidan http://charitystorm.org/fundraisers/keb-17/ och skänka din gåva redan idag. 
 
PS. Om du skulle vara intresserad av att beställa ett diabetesarmband som jag tillverkar till förmån till insamlingen, kan du klicka för mer info HÄR.

Kommentarer
Postat av: Amanda CL

Verkar jätte smart!
kram

Svar: Ja, det är verkligen en fiffig och smart grej! :)
Lovisa Hjalmarsson

2017-04-08 @ 21:24:02
URL: http://amandacarlberg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0