<3

 
♥♥♥
 
En helt vanlig fredagseftermiddag blev helt plötsligt en mardrömsfredag. Fredagsmyset byttes ut mot fredagsterror. En lastbil kör i ilfart mitt i Stockholms centrum som med största sannolikhet har som syfte att göra så mycket skada det går för så många människor som möjligt. Människor som du och jag, helt vanliga människor. Detta har tyvärr blivit en fasansfull verklighet i många delar av Europa den senaste tiden och många menar att det bara var en tidsfråga innan något liknande skulle ske i vårt land. Många ställer sig frågan om man hade förberett sig tillräckligt på att något sådant här skulle kunna inträffa? Men kan man verkligen förbereda sig tillräckligt? Vad är det för värld vi lever i om man ska gå runt och känna oro för att något fruktansvärt som detta ska ske? Frågorna är många men det är viktigt att komma ihåg att de som bestämmer sig för att uträtta ett sådant här brott är enstaka människor jämfört med den största massan- vi andra. De kommer aldrig någonsin att vinna. A L D R I G. Det tycker jag vi har fått se bra exempel på den här helgen med tanke på hur exemplariskt polisen, sjukvården och räddningstjänsten har skött sina jobb. Och inte minst de privatpersoner som har visat sådant prov på medmänsklighet och solidaritet. Att sådana faktorer som hur man ser ut, vart man kommer ifrån, hur man är som person, vilket kön man har inte har spelat någon roll överhuvudtaget- något jag önskar aldrig någonsin mer kommer att spela någon roll. Att så många har erbjudit en hjälpande hand mitt i den katastrofala händelsen, tröstat, kramat, pratat, visat med gester, öppnat upp sina hem för dem som behöver någonstans att ta vägen. På så vis har terroristerna och dess sympatisörer fått en käftsmäll rakt i ansiktet. Detta bevisar att den stora massan har bestämt sig- de enstaka människorna, terroristerna, kommer aldrig att vinna. Tillsammans, solidariskt är hur man går vidare ur en sådan här situation. Låt oss göra vårt yttersta för att det ska hålla i sig.
 
Ikväll ska jag tillsammans med mina underbara körkompisar sjunga tillsammans med Thomas Di Leva. Det känns extra bra att kunna sjunga en helg som denna. Musik är ju ett sådant starkt känslovapen som förenar människor och med tanke på vilken repertoar som står på schemat under kvällens konsert känns det som att vi kommer att kunna förmedla en känsla av hopp och kärlek. Det här gör vi just som de som befunnit sig i Stockholm de här dagarna– tillsammans!
 
♥♥♥

Kommentarer
Postat av: Anonym

Tänkvärda ord!

2017-04-10 @ 14:42:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0