DET GÅR I ALLA FALL ÅT RÄTT HÅLL

Eftersom detta inte kommer att bli ett av mina gladaste inlägg, bjussar jag på ett leende i bildform.
 
Hela förra veckan var jag hemma från jobbet med feber, dunderförkylning och allt vad det innebär. Dessutom, som i stort sätt varje gång jag har en infektion i kroppen, har blodsockret stigit fort som bara den och varit svårt att få ner. Frustration är bara förnamnet. Kroppen kräver mer insulin när man är sjuk, speciellt vid feber, och man kan ibland behöva dubbla doserna på det korttidsverkande (måltids-) insulinet. Trots extra insulindoser och flertalet alarm under natten för att skanna av blodsockret extra har det varit kämpigt att få ner det där blodsockret. Höga blodsockervärden blir man trött av i vanliga fall och när man redan är trött av förkylningen så slipper man gärna diabeteströttheten minst sagt... Jag har knappt orkat röra på mig och de antal gånger jag faktiskt har rört på mig är lätträknade. I fredags satte jag upp målet att gå och handla för att få lite frisk luft och jo kylskåpet behövdes fyllas på med. När jag kom hem somnade jag. Ja, mina krafter den dagen tog slut rätt snabbt. Jag är fortfarande hängig och trött, om än 10 gånger piggare som för en vecka sedan, och idag har jag haft feber igen efter att ha varit feberfri ett par dagar. Var det någon som sa att det var influensatider? Gissa om jag har bestämt mig för att ta det där influensavaccinet nästa år?! Jo, men så att... Idag gick jag i alla fall till vårdcentralen och fick ett läkarintyg som gör att jag är sjukskriven den här veckan med. Nu är det återhämtning som gäller och samla krafter så att jag snart är tillbaka som vanligt igen. Men precis som rubriken säger går det åt rätt håll, sakta men säkert.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0