FÖRSTA ADVENT



Äntligen är det adventstid! Kanske årets mysigaste tid?! Själv skulle jag ha varit med på en konsert idag men min hals krånglar med mig. Vaknade av att jag inte kunde prata överhuvudtaget så jag fick sitta och lyssna istället. Oerhört fint var det hur som helst!

Igår hade vi sista föreställningen av Oliver och jag fick mima mig igenom den, men vilken underbar tid det har varit! Tänk så många timmar vi har lagt ner både i replokalen och på scenen! Vi har i stort sett träffats varje vecka sedan i april, så visst kommer det kännas lite tomt... Jag tar med mig många fina minnen från detta härliga gäng!

Nu blir det sista avsnittet av Bron. Spännande!

FULLT UPP

En typisk novemberbild. Te och regn– en rätt så mysig kombo om man befinner sig på rätt sida av fönstret...
 
Den här veckan har jag haft fullt upp. Det har varit långa arbetsdagar, APT, kör, hälsat på farmor och farfar samt två föreställningar. Ja, bloggen har liksom inte hunnits med... Idag vaknade jag även med huvudvärk. Troligtvis på grund av en känning jag hade igårkväll. Ibland blir man påmind om det även dagen där på, oftast med huvudvärk... Nu börjar dock huvudvärken lätta något men det blir ändå en lugn söndag. En söndag som spenderas i soffan och titta på film låter ju rätt så okej faktiskt. Perfekt uppladdning och återhämtning innan vi går in i en ny fullspäckad vecka!

3 UNDERLIGA SAKER SOM DIABETIKER FÅR HÖRA

Idag är det Världsdiabetesdagen och med tanke på det tänkte jag avsluta min så kallade diabetes-temavecka (som det har blivit) här på bloggen. Sen ska jag försöka variera innehållet något. Om det är något som jag vill ha sagt den här veckan så är det att det finns stor brist på kunskap hos många om vad typ 1-diabetes är för något, men det har jag full förståelse för. När jag som 12-åring fick diabetes visste jag inte mycket mer än att det var en sjukdom. Så idag tänkte jag att jag skulle slå hål på vissa fördomar och upplysa om vad man kan få för underliga kommentarer som diabetiker. Detta genom en tre punkter lång lista. Tro mig, jag har fått höra alla tre både en och två gånger...
 
"Ska du verkligen äta det där?" Detta får man höra lite då och då om man till exempel är och fikar och tar någon kaka eller annat sött bakverk. Jo, låt mig förklara en sak. Diabetiker är inte allergiska mot socker! Detta kanske låter chockerande men vi kan äta hur mycket eller hur lite socker vi vill. Det är något man får ta ansvar för själv. Naturligtvis måste vi ta insulin till detta för att hålla koll på blodsockret. Eftersom det är kolhydrater (=sockerarter) som påverkar blodsockret behöver jag inför varje måltid räkna ut hur många gram kolhydrater jag äter för att på så sätt kunna räkna ut rätt insulindos för just den måltiden. Detta låter mycket krångligare än vad det är. Man kommer in i det ganska lätt, speciellt när man har ätit samma maträtt några gånger så vet man sedan innan vilken dos som är lagom för just den rätten. Alltså, diabetiker får och kan äta socker utan att det är farligt, bara man anpassar insulindosen efter det. Men det klart, att äta för mycket socker är inte bra för någon oavsett om man har diabetes eller inte.
 
"Då måste du ha varit överviktig och ätit mycket socker när du var liten..." Denna hänger till viss del ihop med förra punkten, men en del tror att man har orsakat sin diabetes på egen hand genom att exempelvis ha ätit fel kost. Typ 1-diabetes är inget man får för att man har gjort något fel! Sjukdomen bryter ut genom att immunförsvaret angriper kroppens insulinproducerade celler och med tiden upphör insulinproduktion helt ellet näst intill, vilket gör att man måste tillföra insulin på annat sätt. Den fördomen om att man som överviktig lättare får typ 1-diabetes är också helt felaktig. Det är snarare tvärtom. Ett vanligt symtom är nämligen att man rasar i vikt. Själv vägde jag ynka 29 kilo när jag fick min diagnos, smal som en sticka var jag. 29 kilo, 12 år, ja det är inte mycket det...
 
"Men du ser ju inte ut att ha diabetes!" Suck, det här är nog min "favoritkommentar". Vissa personer tycks tro att det finns vissa särskilda drag hos diabetiker som gör att man ser om man har diabetes eller inte. Det går inte att genom att bara titta på en person säga att hen har diabetes- det är inget som syns! Men bara för att ni ska få en bättre bild av hur en diabetiker kan se ut i olika vinklar och sammanhang, har jag rotat fram några bilder från bildarkivet på datorn. Obs! Tänk på att detta bara är ett exempel av ca 50 000 personer som lever med denna sjukdom i Sverige. ;)
 
 
Så här kan en diabetiker se ut snett uppifrån.
 
 
Så här kan en diabetiker se ut snett nerifrån.
 
 
Så här kan en diabetiker se ut när hen är på besök i Ystad.
 
 
Så här kan en diabetiker se ut när armbanden behöver fixas till.
 
 
Så här kan en diabetiker se ut i polotröja.
 
Så där ja, hoppas ni lärde er något nytt i denna fördomsskola och att det kanske till och med drog lite i mungiporna. Att blanda humor med allvar är väl ett vinnade koncept för att sprida information?! Det är så viktigt att man kommer ihåg att man inte är sin sjukdom- man är så mycket mer! För just mig är humor en stor och viktig del i mitt liv. Men det finns så många olika typer av människor, men viktigast är ändå att komma ihåg att vi har en sak gemensamt– alla är vi just människor. Detta är något som vi tyvärr verkar ha glömt bort i dagsläget, men vi ger väl inte upp förrän medmänskligheten har segrat? Vilka är med mig?

SOM EN BERG- OCH DALBANA

 
Har ni någonsin haft en sådan där vecka som känns som en berg- och dalbana? En vecka där det känns som att allting går lite upp och ner utan att du kan göra något åt saken? Just en sådan vecka har jag haft. Jag har pendlat i blodsocker och därmed även i mitt välmående. Blodsockermätaren har visat det ena höga värdet efter det andra. Trots alla extra insulindoser som jag har tagit har värdena varit fortsatt höga. Frustrerande är bara förnamnet. När jag väl har fått ner det har jag känt en stor lättnad men den lättnaden har tyvärr varit kortvarig då blodsockret snabbt har stigit i rekordfart igen. Tillbaka på ruta ett; extra insulin, ny mätning efter två timmar, värdet har förbättrats lite men långt ifrån bra, ny insulindos, ny mätning någon timme senare, blodsockret visar en rätt okej siffa, puh, men sedan gick det upp igen... Upp och ner – precis som en berg- och dalbana. Med tanke på en oerhört svängig blodsockerkurva har jag inte haft någon ork att jobba den här veckan. All energi har tagit slut på nolltid. Att ha diabetes är så mycket mer än att "bara ta lite insulin". Man kan säga att jag har två heltidsjobb. Ett som pågår 40 timmar i veckan, fem dagar i veckan på en förskola och ett som pågår 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan, 365 dagar om året som stavas diabetes. Det sistnämnda jobbet kan jag aldrig ta ledigt ifrån. Det är i sådana här stunder, när diabetesen påverkar mig såpass att jag inte kan leva mitt vanliga vardagliga liv, som jag blir lite extra avundsjuk på er som har en fullt fungerande bukspottkörtel. Nej, jag är inte bitter, jag är bara mänsklig. Ikväll har vi föreställning igen. Jag har nog aldrig varit så taggad och längtat till teatern så mycket som idag. Att få komma iväg och ha tankarna på annat håll för en stund och få göra det som jag älskar allra mest att göra. Ikväll ska jag njuta av varje millisekund på scenen och i logen med mina underbara musikalvänner.

#FACINGT1D

 
I helgen hade den här filmen premiär som är en idé av Diabetesia. Konceptet gick ut på att typ 1-diabetiker fick möjlighet att skicka in varsin video där man fick svara på några frågor om hur det är att leva med diabetes. Detta för att nå ut till en störrre massa och sprida kunskap om vad diabetes egentligen innebär. Det är på tiden att diabetes får ett ansikte utåt! Titta gärna på filmen och vem vet, kanske dyker det upp ett bekant ansikte under filmens gång...

OKTORBERFAVORITER

 
Jo, jag är medveten att det har blivit november, det är ju bara att se på det gråa vädret vi har haft den här veckan, men tänkte dela med mig av två nya favoriter som jag skaffade mig i oktober. Dels den snygga t-shirten ovanför som kommer från H&M. Ja, jag är feminist och tycker att ett jämställt samhälle vore det bästa samhället. Punkt slut. En annan favorit som jag fick i oktober är den där vita runda grejen som ni ser sitter på min arm. Det är nämligen en sensor som gör att jag kan skanna av mitt blodsocker när jag vill, hur mycket jag vill och framförallt utan att behöva sticka mig i armen för ett blodsockertest 5-7 gånger om dagen. Istället tar jag upp min avläsare och håller den mot sensorn och så tar det en sekund och så vet jag hur mitt blodsocker ligger. Dessutom visar avläsaren om blodsockret är på väg ner, upp eller ligger på en jämn nivå. Efter åtta år med diabetes, och det åtta slitiga år med ofta ett alldeles för högt HbA1c, var det just det här jag behövde för att få en ny kick och kämpa vidare för att hitta rätt insulindoser som funkar för mig och mitt liv. Två tummar upp för denna fiffiga diabetesnyhet!
 
Jag har förresten tänkt börja skriva mer på bloggen om min diabetes. Jag brukar säga att jag är verkligen inte någon diabetesexpert, men jag är expert på just min diabetes och hur min kropp fungerar vid diverse blodsockerlägen. Det finns tyvärr väldigt mycket fördomar och okunskap bland ickediabetiker, så mitt mål är att jag ska lära någon något nytt om hur diabetes fungerar genom att berätta lite om min historia. Om jag så lär en enda person en enda sak är jag nöjd.
 
Nu blir det att greja lite här hemma innan det är dags för en ny musikalföreställlning. Hoppas ni får en fin söndag!

RSS 2.0